Igår var det nog bland den värsta dagen i mitt liv. Jag har nog aldrig varit så rädd som jag var igår.
Jag red ut igår i sommarvädret där det var som minst ''händelser'' för att det inte ska vara så mycket att titta på för Delpa. Det gick så galet bra, vi mötte bland annat en röd barnvagn som hon knappt blinkade för (hon har skenat iväg förut med en annan tjej så hon var tvungen att hoppa av i farten, när dem mötte en barnvagn). Så jag var så otroligt glad, så jag vände när det gick så här bra. Hade kanske ridit i en kvart. Hon hade precis börjat slappna av och då kommer det några killar bakom med sparkcyklar/cyklar och åker väldigt fort så jag ber dem att sluta för hon började galoppera på stället och stessa upp sig totalt. Då åker dem snabbare, för att skrämma henne så hon flyger iväg i panik, och då är det en väg där 3 vägar möts. Hon tvärstannar på asfalten, glider flera meter med sina järnskor (tänkte seriöst- nu dör vi.) Trodde vi skulle åka över lilla bron där. Jag hann slänga mig av innan hon gjorde det hon gjorde (vet inte riktigt vad då jag fick blackout) men hade jag suttit några sekunder längre hade 1 ton varit över mig.
Kort historia lång, 3 timmar senare åker vi in till kliniken. Hon opererades inatt och som TUR har det inte varit några skador på lederna. Det var nära 3 leder men alla var orörda. Såg ingenting på röntgen(ken?) heller. Kom hem runt 12 inatt efter kanske 7,8 timmar i stallet. Vi var och hälsade på henne runt 8 imorse på kliniken och hon låg ner och hade ont men operationen och allting hade gått bra men det klart det gör ont! Älskade häst. Hon är ju bara 5 och hon är ju så gigantisk så allting blir ju dubbelt så hårt. Men vi ska leta efter dem här ungarna.
Jag klarade mig väl, brännskador från asfalten på vänster lår/rumpa/rygg/knä, en stukad högerfot men kunde inte vara gladare att det har gått så bra för mig som det gjorde. Usch för den här helgen. Delpa ska i alla fall vara kvar tills på onsdag. Men jag åker ju på klassresa imorgon till Åland och kommer hem på tisdag kväll.